Namn: Madeleine
Ålder: 21år
Bor: Stockholm
Civilstatus: Sambo

Jag förklarar härmed kriget startat

Jag har alltid drömt om att jobba inom rättsväsendet. Länge funderade jag på att bli polis, men har på senare år glidit mer och mer åt juristhållet. En dröm som kan tyckas långt bort eftersom jag inte ens har pluggat klart gymnasiet. Jag har hankat mig fram, jobbat med allt möjligt, pluggat datorkurser och nu äntligen fallit tillbaka på vanliga komvux och samhällsinriktade kurser. Ett liv som jurist ligger långt borta, men det ligger framför mig.
Jag trodde dock aldrig att jag innan jag ens hade tagit gymnasieexamen skulle behöva leta bland paragrafer och i lagboken för att själv driva en rättslig tvist för att ens få studera till detta fantastiska yrke.

Jag inser att man måste kämpa för det man verkligen vill, och det kommer jag göra. Jag skall hitta alla små kryphål som finns för att få igenom detta. Jag vägrar ge mig. Jag tänker inte acceptera att bli trampad på hur som helst av CSN enbart för att dessa är större än jag. För att dom har makten. Makten ligger hos mig. Jag vet mina rättigheter, ett beslut som är taget kan inte ändras hur som helst och jag kommer finkamma varenda strå för att få igenom mina krav. Mina krav? Rätt till studiemedel.

Det är sjukt hur en stor myndighet tror att dom kan bete sig hur som helst. Jag tänker på alla studenter som kanske inte vet sina rättigheter, utan helt enkelt accepterar faktum och kanske till och med slutar studera för att dom tror att dom inte kan bli beviljade studiemedel. Vill vi inte uppmana folk idag att studera?

Reglerna görs om konstant för att få ungdomarna mer studiemotiverade, men vad hjälper det när det finns många som inte kan studera? Som får ett sådant svar som jag fick imorse. Ett tag funderade jag på att sluta plugga, börja jobba och bara konstatera att jag "gjorde fel" när jag avbröt min gymnasieutbildning. Men helsike heller! Lite jävlaranamma krävs, och även om jag inte kan påverka mitt eget beslut tillräckligt fort så kanske jag kan få en röst hörd och förändra för alla andra studenter där ute som gjorde som jag - insåg att goda studieresultat får man genom motivation och inte genom ännu fler krav.

Ett av mina bästa beslut jag har tagit var att sluta min gymnasieutbildning. Jag hade kanske klarat det, men med dåliga resultat utan en möjlighet att ta igen det. Istället sitter jag nu här, 21år gammal med genomgående MVG i det jag gör och med massor av arbetslivserfarenhet.

Jag tar hellre studenten 22år gammal med goda studieresultat än som 18år gammal med kassa resultat och dåliga förutsättningar att ta mig in på universitetet.

Man skall göra det som känns rätt för en i hjärtat. Det här känns rätt. Jag förklarar härmed kriget mot CSN startat.

Kommentarer


Regler:

- Tänk på att din IP-adress registreras! Du är aldrig helt anonym.
- INGEN reklam tack! Varken för tävlingar, din blogg eller dyl.
- Fråga INTE hur jag mår, eller vad jag gör. LÄS BLOGGEN istället så får du svar.
- LÄS bloggen innan du kommenterar. Det är väl därför du är här?
- Jag svarar på VARJE KOMMENTAR som följer dessa enkla regler.

Postat av: Katarina

Ja, gör det! Kör hårt, allt man vill, det kan man! Du inspirerar mig med det här inlägget :)

2010-11-18 @ 17:45:34
URL: http://englandsaret.blogg.se/

Kommentera:

Namn:

E-postadress:

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig.
Trackback

bloglovin









Blogg listad på Bloggtoppen.se Personligt
RSS 2.0