Ena tjejen berättade då om en bra butik i Värnamo, men beklagade sig lite över att plaggen är så dyra där. Ca 500kr och uppåt. Woah!

För mig är det normalpriser i allra högsta grad. Visst, jag shoppar väldigt mycket H&M och Gina Tricot, men jag ser det ändå inte som orimligt eller dyrt med en kofta för 700kr. Hon tyckte att en klänning har normalpris 250:-

Vad säger man då? Jag ville inte svara att det var dyrt, eftersom jag inte tycker det. Men jag ville ju heller inte svara att det inte alls är dyrt, eftersom det är så otroligt lätt att uppfattas som snobbig. Särskilt om du kommer från Stockholm. Hur gör man?

Här nere är Stockholmare inte direkt populära, men eftersom jag är uppvuxen i Stockholm så blir det ju för mig naturligt att jämföra saker med Stockholm. Men du uppfattas direkt som snobbig! Säger du att du gillar 5-ställen, NK och dyra väskor så kollar folk på dig som om du vore en alien. Visst, dom kanske inte ens har sett en väska för 4500kr mer än på bild i skvallerpressen, men det är ju normalt för mig!

Jag ryggar inte tillbaka om jag tittar på en prislapp på en väska och får se att den kostar flera tusen. Jag rycker på axlarna och går vidare.

Hur gör man med dessa kulturkrockar? Hur gör man för att minimera risken att uppfattas som snobbig, utan att trycka ner sitt eget tyck och tänk?

Knepigt det där..