Jag har alltid varit öppen för andra människor oavsett sexuell läggning, trosfattning och etnicitet. Jag vet inte hur det kommer sig, men antagligen beror det på att jag i min omgivning alltid har haft människor med blandat ursprung och tankesätt. Att jag själv är bisexuell gör att respekten för hbt-människor finns där naturligt.

Trots detta så kommer jag ibland på mig själv med att bete mig på ett sätt som jag inte kan stå för. Något som bara kommer på ren impuls - men sedan får mig att skämmas och ångra mig eftersom jag inte alls kan stå för den reaktionen jag nyss gav.

Jag, Maria och Sebastian sitter och pratar. Dom berättar om en till dom före detta kamrat som jag är lite ytligt bekant med via M och S, vi kan kalla honom Johan. Dom berättar vad han gör nu för tiden och att han har flyttat. Lite allmänt småprat bara. Sedan följer en konversation som kan liknas vid detta:

Konversationen fortsatte sedan om denna otrooooligt spännande nyhet. Och fortsatte även med att han efter det kallas för "transan". Självklart på ett nedsättande vis.

Jag skäms. Jag skäms inte över min reaktion så, då jag blev otroligt chockad. Men jag skäms över att jag inte reagerat på att ordet transa har blivit ett nedsättande ord i deras kretsar och liv. Jag är ingen perfekt människa, men trots detta undrar jag hur jag kunde reagera så som jag gjorde. Jag har funderat.. bor det kanske trots allt en liten hbt-motståndare i mig? Jag har känt efter och nej, det gör det inte. Jag kan inte hur mycket jag än funderat på det komma på något som gör mig till hbt-motståndare eller får mig att tycka mindre om denna grupp av människor. Kärlek är alltid bra, eller hur?

Att vara transvestit ser jag inte som något problem. Jag skulle aldrig bryta kontakten med en vän på grund av att denne tycker om att klä ut sig till det andra könet.. varför? Det är ingenting som jag lider av eller far illa på grund av. Så länge inte denne "Johan" stjäl mina kläder så är det lugnt med mig och det har ju ingenting att göra med om han är transvestit eller inte.

Jag beundrar Johan att han berättade för Maria och Sebastian att han är transvestit. Att han vågade göra detta, trots risken att det skulle komma ut (vilket det ju också gjorde). Jag blir ledsen när jag inser att folk inte kan leva sina liv fritt utan att behöva bli påhoppade och nertryckta. Herregud, Johan klär sig i klänning ibland - so what!?

Dessutom är de facto att kvinnokläder är så mycket snyggare än herrkläder. ;)

Nej, men ärligt talat. Ni har antagligen fler hbt-människor runt er än vad ni vet. Kanske er granne är transvestit? Eller den där supertrevliga tjejen på jobbet? Kom ihåg att det fortfarande är samma personer inuti, trots att dom kanske har lite annorlunda val av kläder hemma. Hemma kanske Johan går runt i kjol och urringad topp, men han är nog också ganska harmonisk vid dessa stunder..